Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.  Related Paintings of georg engelhardt schroder :. | Portrait of an unknown genoese lady (mk03) | The Death of General Warren at the Battle of Bunker s Hill | St.John Chrysosbtom with Saints Catherine, Mary Magdalene,and lucia,and john the Evangelish,John the Baptist and Theodore | mormor | kornknarr malad av den 15-arige wilhelm von wright |
Related Artists:
Romanoz Gvelesiani
painted A Kakhetian man with a jar in 1883
Jan Fyt
1611-1661 Flemish Jan Fyt Gallery Flemish painter, draughtsman and etcher. He was apprenticed in Antwerp in 1621-2 to Hans van den Berch [Berghe] (not to be confused with Jan van den Bergh of Alkmaar) and probably completed his training with Frans Snyders. In 1629-30 Fyt became a master in the Antwerp Guild of St Luke, but he continued to work for Snyders until 1631. In 1633 and 1634 he was in Paris. According to his biographers, he then went to Italy; an Italian journey is confirmed by the fact that in 1650 he joined the Antwerp Guild of Romanists (exclusive to those who had visited Rome), of which he became the dean in 1652. He apparently worked in Rome, where he joined the Schildersbent and was given the nickname Goudvink (Dut.: goldfinch). In Venice, according to Orlandi, Fyt worked for the Sagredo and Contarini families. He is also thought to have visited Naples, Florence and Genoa, and Orlandi stated that he also went to Spain and London. By 5 September 1641 Fyt was back in Antwerp, where, apart from a brief trip to the northern Netherlands in 1642, he apparently remained for the rest of his career. However, Jan-Erasmus Quellinus stated that he again travelled to Italy in the 1650s, a claim supported to some extent by the mention in 1671 of a Self-portrait (untraced) supposedly painted some 20 years earlier in Venice (see 1977 exh. cat.).
Johann Georg Ziesenis
(b Copenhagen, 1716; d Hannover, 4 March 1776). German painter of Danish birth. He trained with his father, Johann Georg Ziesenis (1681-1748); he became a German citizen in 1743 and subsequently was appointed court painter to Herzog Christian von Pfalz-Zweibrecken in Zweibrecken and, later, Mannheim. In the early 1750s he overcame his technical shortcomings by studying Flemish art, particularly the work of Rubens and van Dyck. He also introduced a new genre, the private court portrait. His portrait of Karl Philipp Theodor, Kurferst von der Pfalz (1757; Munich, Alte Pin.) is original in its intimate view of a nobleman posed at leisure in casual dress, seated in his private study.